9 dagar kvar,,,,

Ja nu är det bara nio dagar kvar till det stundande bröllopet. Tiden har gått så  fort och plötsligt är det jättemycket kvar att fixa. Tycker jag! Men om det råder det delade meningar. Av min blivande man hör jag bara "det löser sig". Hrm,,, hur löser det sig om man inte gör något åt det ha ha,,, Men det löser sig nog! 

Bröllopssidan är uppdaterad,,,,

BRÖLLOP

Jag ska gifta mig, ja tänk,,, jag ska gifta mig, med mannen i mitt liv. Med mitt livs kärlek. Förstår inte varför det skulle ta mig 42 år att hitta honom! Men nu är han här bara för mig och om fem veckor blir det bröllop! Jag blir fru Nyström, fru till min älskade man. Bröllopet har faktist en egen  hemsida,,, nämligen http://nystrom.weddingannouncer.com/

Detta är det bästa som hänt mig nånsin!! Jag älskar min blivande man sååååå mycket och det blir bara mer o mer!

 

 

Var blev sommaren av????

Ja det kan man ju fråga sig!!! Här har man väntat o väntat o längtat efter sol o värme. Det blev regn, regn o ännu mera regn!

Tre dagar kvar att jobba sen semester! Känns inte alltför uppiggande!  

En orm i paradiset!

Ja det är nog så, att det finns en orm i vart paradis!

Även i mitt!

 

Vår vår

Våren är äntligen här! Det finns ingen vår som denna, för detta är vår vår. Vår första vår tillsammans. Solen lyser o fåglarna kvittrar o jag är förälskad. Det kan ju inte bli bättre. Jag var nyss ute o körde med vår nya cabbe och det slog mig plötsligt hur härligt livet är!! Med solen i ansiktet och vinden i håret och vårdofterna i näsan. Jag greps helt enkelt av ett totalt lyckorus!!! Och det är då inte cabben jag är förälskad i, även om jag älskar den med!

Nu är det jul igen,,,!!

Ja då var det snart jul igen, o det är väl egentligen ingen som fattar att det redan är det! Eller! För mig är julen mest skit. En massa måsten o krav o barn som vill ha saker man inte har råd att ge dom. Men självklart skulle man vilja ge dom världen för att inte säga stjärnorna. Men plånboken protesterar kraftigt.

För det är ju inte så att man har mindre räkningar eller mer pengar bara för att någon har bestämt att vi ska fira jul.

Folk säger att jul är mysigt, vad är det mysiga undrar jag! Stress, jäkt och som sagt för lite pengar. Var får alla människor alla pengar ifrån, för om jag har förstått det hela rätt så är det inte bara jag som har samma lön i december som alla andra månader och det är heller inte bara jag som har räkningar att betala i december.

Är det så att folk tar på sig lån o köper på avbetalning bara för att kunna överösa sina kära med fina presenter!? Och lever i misär hela året därpå??

Jo julen skulle kanske kunnat vara mysig, men det handlar nog om att man har traditioner med sig. Med släktingar och familj. Men har man då inga traditioner eller om man har konstiga släktförhållanden så blir det väldigt märkligt o tråkigt och en helg som man helt enkelt vill fly ifrån och glömma!

Jag skulle också vilja fara fram i butikerna o handla än det ena än det andra och kunnat glädja mina små älsklingar där hemma.

Men ärligt talat, hur är det egentligen. Julen handlar egentligen om samvaro och att ha det mysigt tillsammans med familjen. Att vara snälla mot varandra och kramas. Äta god mat. Spela spel. Dansa kring granen. Det hade räckt för mig. Men det är klart att det är jättemysigt att få ett litet paket att öppna. Men idag är det ju så att det ska köpas köpas o köpas en massa dyra prylar som ingen tycker är särskilt roliga ändå sen i mars eller nåt!

Nä för mig hade det räckt med att ha det mysigt, tillsammans med nån, och mina barn naturligtvis. Och ett tag trodde jag faktiskt att det skulle bli så i år. Men nu vet jag inte. Tyvärr är barnen inte nöjda och tycker inte det är mysigt om dom inte får nåt som kostat riktigt mycket! Och de planerna som jag haft i år kanske inte går i lås. Så förmodligen blir det som vanligt, jag sitter där med mina missnöjda barn o längtar till jag får gå o lägga mig. Och tänker på alla som har det så jättemysigt och fint. Men tänker också på att det finns en hel del människor som verkligen är ensamma, särskilt på julafton. Och jag är ju inte ensam, jag har ju mina missnöjda barn. Och vad fan är en bal på slottet??

2006-09-26 10:23 Dagen

Då kom den dagen jag inte trodde fanns, den satte verkligen kanalen ur balans,,,,,

Ja så är det, dagar kommer, dagar går. Somliga dagar vill man inte ska komma. Och andra längtar man efter. Tiden är egentligen väldigt perspektivlös! 

Det är konstigt, dagar som man inte vill ska komma kopplar man in nån slags försvarsmekanism på som gör att man tror att de inte ska komma. Men dom kommer ändå. Finns inget man kan göra något åt! Och dagar som man längtar efter, har en viss förmåga att hålla sig undan väldigt länge! 

Den här specifika dagen, som jag visste skulle komma, men som jag av någon anledning inte trodde skulle komma. Ja den kom,,,vad annars! O jag som trodde att jag var så förberedd och verkligen hade koll på läget! Det hade jag inte. Min kanal sattes fullständigt ur balans. Alla mina kanaler sattes ur balans! Jag gick som i en dimma. Hade ett vakuum i huvudet. Som om ingenting var verkligt.

Senare på kvällen befann jag mig i en mer specifik dimma. Då jag hade delat två flak öl med mina grannar. Patetiskt,,visst! Det går inte att fly, verkligheten hinner ifatt för eller senare. För att då prata om dagen efter när ångesten var femdubbel mot vad den borde vara. En liten djävul befann sig i mitt huvud och vägrade att flytta på sig. Djävulen har nu försvunnit men kvar är vakuumet!! Och jag befinner mig i någon slags chocktillstånd! 

Jag fungerar inte. Mat smakar skit. Kan inte koncentrera mig. Ingenting känns på riktigt. Det känns som om jag befinner mig på en annan planet. Kan inte tänka klart. Känner mig halv. Tårarna bränner innanför ögonlocken hela tiden.  Och allt detta för en dags skull. En dag som bara inte ville hålla sig borta! 

Jag har vetat i över tre månader att just denna dag skulle komma. Jag har också vetat exakt när den skulle komma. Jag har alltså haft väldigt gott om tid att förbereda mig på den. Och jag trodde verkligen att jag hade koll på läget. Att det här skulle ordna sig. Men fan heller! 

Nu sitter jag här mittemellan dagen som jag visste skulle komma men som jag inte trodde skulle komma nu, fast jag visste precis när den skulle komma, ehhh. Mitt emellan den och den dagen som jag längtar efter. Jag vet också precis när dagen jag längtar efter ska komma, men det känns som en evighet. Tiden flyttar sig inte alls, det är för fan måndag varenda dag!! Så en vecka till får jag gå i detta tomrum. Ett stort, ensamt, jävla tomrum som tycks bli större o större, samtidigt som det tycks krympa ihop runt omkring mig.

 Det är så mycket man inte vet om sig själv. Både positiva och negativa saker. Att de här känslorna skulle välta omkull mig fullständigt hade jag inte en aning om!  Jag går vidare i mitt chockliknande tillstånd, och väntar. Väntar på den dagen som jag längtar efter ska komma. Den dagen som jag blir hel igen och kan vakna upp upp till en bättre värld. Dagen när en alldeles speciell människa kommer hem. En människa som betyder allt för mig. En varm, underbar människa som jag älskar så jag tror jag går sönder. Den dagen jag läntar efter, den dagen kommer jag också att gråta. Men skillanden är att då gråter jag av glädje! Min älskade man, jag saknar dig så! Längtar efter din närhet och din värme! Kom hem nu!

2006-09-17 12:55 Var rädd om dig!

Var rädd om dig, det är ord vi ofta säger till dom vi älskar. Men tänk efter, hur rädd om sig är man egentligen? Kör i 160 på motorvägen o pratar i mobiltelefon samtidigt!! Klart, jag vet ju vad jag gör, o det händer inte mig nåt. Som barnen brukar säga ibland när man ber dom ta på hjälm när dom cyklar. Men mamma, jag trillar inte. Nä det gör dom säkert inte men det behöver inte vara deras fel att det händer nåt! Och det behöver inte vara mitt fel att det händer nåt!

Men man har bara ett liv och det gör vi allt för att få slut på så fort som möjligt! Ta det här med rökningen som ett exempel, det är nog det dummaste en normal människa kan göra. Skulle man förlåta sig själv om man blev sjuk och skulle dö ifrån sina barn o de andra man älskar! Skulle man stå ut med det? Inte jag iallafall. Nu vill jag inte påstå att jag är så jävla duktig. Jag har tänkt sluta nu i två år, men varenda gång säger man: bara den här asken, eller bara till semetern är slut, eller bara denna helgen, eller till nyår,,,,ähh skitsnack. Det kommer aldrig ett bra tillfälle. Det blir varken bättre eller sämre, det handlar nog bara om att bestämma sig!! Nä jag står fortfarande för,,,lev idag imorgon kan det vara försent. Vilket inte innebär att vi ska röka som fan idag!

Nä nu ska jag gå o ta ett bloss!

klokt eller?

2006-09-06 07:27 Tänk,,,,

Ja tänk att man inte fattat nånting på fyrtio år. Jag menar, man går omkring och är orolig för än det ena än det andra. Man försöker vara alla andra till lags. Till slut finns man inte själv utan man går omkring som en zombie.

Det ska till ganska mycket för somliga för att man ska vakna. För mig skulle det till ganska mycket. Eller inte mycket men det hände nåt som jag inte trodde skulle hända. Jag träffade en underbar man. En ganska enkel man, inte alls så jävla komplicerad som jag. Nu pratar jag om känslomässiga saker. Allting har alltid varit så allvarligt för mig. Allt har alltid skullat vara perfekt så att säga. Och inget har fått gå fel. Men så här med facit i handen så är det ju egentligen inget som har gått rätt heller. Inte förrän nu. Jag älskar och är älskad. Och går omkring och är livrädd för allt igen. Är så upptagen av detta att jag inte hinner vara lycklig och glad. Utan går omkring och är ledsen hela tiden. Otroligt fjantigt, visst är det! Och så händer det sig då att man faktiskt vågar yppa sin rädsla för sin älskade. Och får reda på det man egentligen har vetat hela tiden. Att lev idag för imorgon kan det vara försent! Älska idag för imorgon kan det vara försent! Inget är perfekt, och man måste även se till sina egna behov! Känslor för mig är allvarliga. Man säger inte något man inte menar och älskar jag någon säger jag det. Men alla kanske inte fungerar likadant. Jag måste fatta det i mina känslostormar. Att mannen jag älskar säkert älskar mig ändå även om han inte hinner säga det varje dag! Hinner,,,tycker jag, det hinner man väl alltid? Eller,,,,nä jag vet inte, alla fungerar vi på olika sätt. Olika saker betyder olika mycket för oss individer. Summan av kardemumman är att jag måste lära mig förstå att jag har en man som älskar mig, även om han inte funkar precis exakt som jag vill,,,hihi,,,Jag måste lära mig att ta tillvara lyckan nu istället för att gå omkring och vara ledsen hela tiden. När jag lyckats med det har jag lyckats med mycket…..

Och så får vi se om jag lyckas sluta röka, detta är min första rökfria dag!

kramar